Aconcagua

 

Takeoff från BC med mig vid spakarna;)

Riktigt vackert var det där och ibland lättade molnen så vi fick en bättre vy. På vägen tillbaka till lägret blev man påmind om glaciärsprickorna då Matt trampade igenom en snöbrygga. Jag gick efter honom och kikade ner i hålet och den var djup men smal. Vi möte några ryssar som inte var inknutna i rep å jag undrade vad dom tänkte med när dom gick osäkrade. Att vi var inknutna i repet var en billig livförsäkring. 

 

Nu började en enda lång väntan på bättre väder. Dagarna gled in i varandra och jag hade ingen koll hur många dagar vi varit i Basin Camp. Alla i lägret bara väntade på bättre väder för att kunna lyfta till High Camp för att få chansen på ett toppförsök. När vi varit där i fem dagar ungefärligen var vädret bättre på morgon och vi såg rätt så många expeditioner som gjorde sig klara att lyfta högre upp på berget.  Det blåste betydligt mindre denna dag och vi fick klartecken att plocka ihop vårt läger. 1 1/2 timma senare när vi var färdiga hade vädret försämrats och framför allt hade det börjat blåsa rejält igen. Då var det bara att sätta upp lägret igen. Så surt det kändes. Det var tur att vi inte stack iväg för samtliga expeditioner som klättrade uppåt fick vända och dom kom ner rejält nedkylda igen. Det var dock en soloklättrare från Finland fick tillbrina natten på bergsryggen i sovsäcken på grund av förfrysta händer. Han blev räddad dagen därpå och fick säkerligen kapa en del fingrar berättade vår guide Elliot som var parkvakternas tält där dom försökte tina upp hans händer. När vinden mojnade något på eftermiddagen kom en helikopter och hämtade honom. I allvarlig påminnelse om vad kylan/vinden kan ställa till med. Ytterligare dagar gick och vi bestämde att när måndagen kommer går vi antingen uppåt eller nedåt. Vårt mat/bränsleförråd började sina och vi hoppades innerligt på att vi skulle få chansen. Enligt väderleksprognoserna som vi lyssnade på varje kväll så skulle det komma in ett högtryck, det var dock svårt att säga när. Vi kunde bara hoppas.

Våra tält i Basin Camp

Simon, vår assisterande guide

Mannen från Skaraslätten

 

Dagen därpå var det meningen att vi skulle upp ca 500 höjdmeter med en cache, dvs ta med en del av utrustningen och gräva ner den. Det blåste kraftigt på morgonen och vi avvaktade ett par timmar men vinden bara ökade så vi fick snällt vara kvar i lägret. 

 

Talkeetna hade man gjort rätt så snart, en huvudgata och inte mycket mer:) Överallt mullrade V8orna som självklart nästan alla Amerikaner har under huven. Inte mycket miljötänk här inte. Bensinen kostade ca 8;- litern. Vi fick en första blick av The Great One, Denali

 

Vi gjorde ett besök på kyrkogården och då speciellt för att hedra de klättrare som omkommit på Denali.

Den 11/5 samlades vi hos arrangören AMS för en genomgång å dagen därpå var vi där 08,00 för genomgång av utrustningen. Vi skulle även fylla på 3x3 kg med "trailfood". Dvs lunchkäk att äta mellan frukost och middag. Trailfood bestod av massor med olika saker, snickers, twix, M&Ms, torkad biff, bounty mm. Vi tränade en del på knopar och framför allt att klättra upp för ett vertikalt rep med hjälp av slinga samt jumar.

Stefan i träning