Jostedalen-Nigardsbreen träning på is.
Torsdagen 7/7 tog jag tåget ner till Göteborg där Magnus H plockade upp mig. Efter ett stopp i Oslo där vi plockade upp Magnus B anlände vi så till Bretun i Jostedalen där vår instruktör väntade på oss. Han heter Mingma och har 20 toppbestigningar av
Everest på sitt cv. Fredrik hade kommit strax innan oss. Vi hade en kort genomgång med Mingma och därefter var det gonatt.
På fredagen samlades vi på parkeringen nedanför Nigardsbreen som ligger på 350 meter över havet. Jag var där 2017 och glaciären har dragit sig tillbaka ca 400 meter dess.
Syftet med denna tur var att träna på saker som vi kommer att ställas inför på vår expedition till Manaslu. Repellering, gå på stege, använda jumar på fast rep samt stegjärnsteknik.
När vi var framme vid glaciärkanten tog vi på oss utrustningen och knöt in oss i replag och gick en rejäl tur uppåt på glaciären. Vi kom även fram till denna isgrotta.
Mingma kollar hur djup den är.
Magnus B
Träning repellering samt med jumar i fast rep.
Vid 17 tiden var vi klara för dagen och återvände dagen därpå och träningen fortsatte.
Vi fick precis den träningen vi behövde och ett stort tack till mina resekompisar samt till Mingma och Adventure Lovers som arrangerarade turen.
Glatt gäng som är nöjda med dagarna.
Nu är det ca sex veckor kvar innan vi åker till Nepal. Hålla sig frisk och peaka träningen står på programmet framledes.
Pergite!
Toppbild Galdhöpiggen!
En bild från toppen av Galdhöpiggen i somras:)
Martin, Jimmy, Jonas samt Timmy, tack för en trevlig tur:)
Pergite!
Styggehö
Avslutningsvis en bild på Styggehö. Jag vill varmt rekommendera ett besök i Jotunheimen nationalpark. Ett fantastiskt vackert ställe som skänker mig så mycket skönhet, och naturligtvis, träning. Självklart åker jag tillbaka hit och kanske en bestigning av just Styggehö som måste göras med guide då det inte finns någon utstakad led.
På väg tillbaka.
En bild från vandringen tillbaka tagen på platån med Glittertind i bakgrunden. Vi pratade en hel del om att vi vände och jag fick lägga mycket möda för att förklara för Calle att beslutet var det enda rätta och när vi kom ner igen var vi nöjda med turen som efter omständigheterna blev så lyckad den kunde bli.
Sista stigningen - vi vänder.
Duggregnet har övergått i snöfall. Vi tog en paus innan sista stigningen och fyllde på med sportdryck och kexchoklad. Calle hade åkt på en förkylning och hade så här långt under den två timmar långa vandringen hostat rätt så mycket. Vi pratade om saken och beslutade oss för att fortsätta uppåt. När vi passerar 2100 möh går det inte längre på grund av att hostan, han får helt enkelt inte behålla det han ätit och druckit. Vi resonerar om saken och tar det enda riktiga beslutet i det läget, vi vänder nedåt. Det var ytterligare minst en timme kvar till toppen och med tom mage och en hemsk hosta fungerar det inte. Berget finns kvar men viktigast är hälsan. Efter 6 timmar är vi då tillbaka i Spiterstulen och bums ner med Calle i sängen och idag är han lite bättre men hostan är kvar. Det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass med 2000 höjdmeter i benen och kroppen kändes bra och ett kvitto på att jag sköter träningen.
Glittertind
Från platån tittade Glittertind fram mellan molnen. Man kan se leden på bilden.
Platån
Efter första stigningen med 400 höjdmeter väntar en ca 5 km vandring över en platå och molen låg täta.
Mot Glittertind.
Vid sextiden på morgonen satte vi av mot Glittertind. En trekking på 18 km hade vi framför oss. Vädret var inget vidare och i första stigningen duggregnade det men vi kom snart fram till första snön.
Grillmästarn Calle!
När vi kom fram till Spiterstulen var vi hungriga som vargar och genast så försökte vi få fyr på engångsgrillen men nej, det ville inte ta sig i blåsten så vi fick ta fram tändvätska. Det blev tre hamburgare var..
Jotunheimen.
Hemma efter en tur till Jotunheimen i vårt vackra grannland Norge. Så här såg det ut vid ankomsten till Spiterstulens fjällstation. 
Leden Glittertind/Galdhöpiggen
Packat å klart!
Nu e det färdigpackat och tidigt i morgon åker vi upp till Jotunheimen och skall ge oss på något berg. Mycket talar för att det blir Glittertind, är ca 18 km tor från fjällstationen Spiterstulen som ligger på 1100 möh. Det blir nästan 3000 höjdmeter på en dag så vi får se hur benen pallar. Min tanke om att klara både Galdhöpiggen och Glittertind på samma dygn har jag helt slagit ur hågen då jag inte har den fysiska status som krävs för en sådan uppgift.
Äntligen på väg!
Pergite!
Äntligen på väg!
Pergite!
Spiterstulen
En bild från Spiterstulen fjällstation som ligger mellan Galdhöpiggen och Glittertind.
Från toppen av Galdhöpiggen.
Jotunheimen.
Det drar ihop sig till en skön och träningsintensiv semester. Återigen är Jotunheimen och Nordens två högsta toppar målet. Planen är att ge mig, tillsammans med min grabb, på ett försök att klara både Galdhöpiggen och Glittertind på samma dygn. Tokigt? Visst är det det men jag vet ju inte om jag klarar det och ger det en ärlig chans. Utgångspunkten blir fjällstationen Spiterstulen, www.spiterstulen.no jag menar, hur svårt kan det vara, upp på toppen av Galdhöpiggen och tillbaka ner till Spiterstulen, packa om, upp till toppen av Glittertind å ner igen........ Bilden är Glittertinds vackra topp.
Toppkammen Glittertind .
Sommaren 2011.
Efter ca 4 timmar uppför Galdhöpiggen tog vi oss igenom molntäcket och då såg vi Glittertind ca 5 km bort. Vackert!
Jotunheimen.
Toppbild Glittertind.
Löprunda med annat i tankarna..
