Aconcagua

Naturligvis tillhör Kilimanjaro mina vackraste berg. 18 september stod jag på toppen. Fantastisk upplevelse.

En bild tagen av Helena Berg 2006 eller möjligen 2007 efter en lyckad bestigning av Kilimanjaro.
Tack för bilden!

Efter en skön natt på "bara" 3100 möh väntade en nedstigning till Mweka Gate. En skön dag med fint väder ner genom Kilimanjaros regnskog. Redan denna dag började jag fundera på nästa utmaning och då helst "ett snäpp upp" och då kändes Aconcagua som nästa steg. Mina upplevelser på Kilimanjaro var fantastiska och lärorika. I morgon skall jag berätta lite om vad jag tar med mig till Aconcagua.

Kröp ur sovsäcken vid ca 23-tiden och försökte få i mig lite mat men det är inte lätt på denna höjden då aptiten är som bortblåst. Lite kex och varm dryck var det som gick ner. Vi satte av mot toppen i pannlampornas sken. Helt stilla ute och ca -15 grader. Tacksamt med månens sken. Vid ca 5300 möh började jag känna av en lätt yrsel, men det var bara att bita ihop och ta ett steg i taget. Riktigt brant sista biten upp mot kraterkanten och glaciärerna som bredde ut sig. efter ca 5 timmar nådde jag mitt delmål Stella Point 5756 möh. Där väntade en stunds vila och vätskeintag. Solen började gå upp och jag började kunna se mig omkring och jag kunde lika gärna ha varit på månen för det såg ut som ett månlandskap. Det går riktigt sakta sista biten mot toppen som är en låååång flack backe. Mellan 20-30 steg är vad jag pallar innan jag måste stanna och flåsa och suga i mig syre för att kunna fortsätta. En timme efter vi lämnat Stella Point får jag syn på mitt mål, skylten som jag sett på så många bilder som betyder att jag nått toppen på Kilimanjaro, Uhuru Peack 5895 möh. Väl där har solen gått upp och utsikten är bedårande. Jordens rundning skymtar i horisonten och glaciärerna är otroligt vackra. I samband med att jag nått mitt mål slappnar jag av och blir ännu mer omtöcknad av höjden och är rätt så duktigt snurrig i huvudet. Efter obligatorisk fotografering sätter vi av neråt och det går inte utan besvär. Är ostadig och känner mig omtöcknad och inser att jag måste ner så fort som möjligt. När jag kommer ner på samma höjd som jag för första gången kände av yrseln släpper den. Efter ca 11 timmar och 12 km upp och ner stapplar jag in i lägret och blir gratulerad av vår kock som omgående får min dunjacka som gåva. Därefter stupar jag in i tältet för ett par timmars vila. Vid 13 tiden lämnar vi vårt toppläger och tar oss ner till vårt sista läger där välbehövlig sömn väntar i Mweka Camp  3100 möh.

Dagens etapp var en acklamatiseringsdag då vi ta oss från Shira, 3700 möh till Lawa Tower 4650 möh och sedan ner till Barranco Camp 3950 möh. När vi kom upp över 4200 möh mulnade det igen och temperaturen kröp snabbt ner mot 0 gradigt. Det kom några snöflingor och helt plötsligt började jag flåsa riktigt mycket och det gick saktare och saktare. Jisses, hur skall det bli högre upp. Efter rätt så hårt slit anlände vi till Lawa Tower och fick välbehövlig vila och lite käk och stort vattenintag. Att dricka är superviktigt när man vistas på hög höjd då luften är i princip helt torr. Ett dagligt intag mellan 5-6 liter är helt nödvändigt. Efter någon timmas vila var det dags att vända neråt igen mot Barranco Camp vilket är en fantasiskt vacker dal med speciella växter, Neråt är inte min starka sida så jag var rätt så stum i benen när vi efter ca 7 timmar och ca 15 km kom fram till lägret. När vi anlände så vi även början på morgondagens etapp började, den respektingivande Barranco Wall reste sig, tycktes det, lodrätt 300 meter framför oss, oj, oj, hur skall detta gå?

Efter att ha packat våra ryggsäckar med det nödvändiga, 6 liter vatten, extrakläder samt första förband gav vi oss i väg på dagens etapp. Ca 9 km och 700 höjdmeter var dagens utmaning. Ingen regnskog längre och växligheten minskade ju högre upp vi kom. Rätt så brant på en del ställen och skönt väder med strålande solsken mest hela dagen. Efter 4 tim anländer vi så till Shira Camp. Ungefärligen 20 grader ute. Jag känner mig inte det minsta sliten. Andningen är dock betydligt snabbare än vanligt. På eftermiddagen skringras molnen och vi ser Kilimanjaros topp. Vackert med ändå respektingivande.