Aconcagua

Det som kändes riktigt bra med Kilimanjarobestigningen var att jag var väl förberedd både fysiskt och psykiskt. Så här i efterhand kan jag påstå att jag varken hade några problem med vare sig kropp eller psyke. Mina svagheter som jag tar med mig i min träning är att jag är rent ut sagt dålig på att trekka neråt, behöver mycket tid nedför. Varför? Svårt att förklara för benstyrkan är det inget fel på. Detta kommer jag att nöta ordentligt i min träning. Den andra svagheten är dock svår att träna på, nämligen hög höjd. Jag var rätt så duktigt snurrig på toppen av Kilimanjaro och det ser jag som en klockren signal att jag måste tänka på min acklamatisering noga.
Den tredje och sista svagheten är att jag måste kunna acceptera ett misslyckande. Jag är stark i min målfokusering och min vilja att nå toppen är superstark. Detta måste jag också hantera mentalt och ta rätt beslut vid rätt tillfälle. Att vända några få höjdmeter från toppen är något som jag måste ta till mig för det kan ju faktiskt vara så att jag av ett eller annat skäl behöver göra detta. Att nå toppen är inte viktigare än liv och hälsa.
Taggad till tusen är viktigt men förnuftet måste segra i den fighten.

Pergite!