Expedition Denali del 7

Dagarna fortsatte att passera med riktigt kallt samt en mycket stark vind. Understundom riktigt frustrerande men vi hoppades. Vi bestämde att på kommande måndag så går vi antingen upp eller ner. Maten/bränslet var inne på reserven och våra dagar på berget började rinna ifrån oss. 
Måndagen kom och ingen förbättring av vädret. Så surt och ledsamt men så är det att vara på expedition. Vädret var såpass dåligt så vi inledningsvis på dagen inte kunde gå någonstans. På eftermiddagen blev det något bättre och framför allt såg det bättre ut nedåt. Vi packade ihop lägret och gjorde oss klara för nedfärden. Vi droppade ett par hundra höjdmeter och närmade oss Windy Corner å där började det blåsa riktigt hårt å det blev riktigt kallt å jag ångrade att jag inte hade balaklavan på mig. Stanna var det inte tal om utan högsta fart ner. Underlaget växlade mellan blankpolerad is och djup snö högt upp på låren. Till slut är vi nere i Motorcycle Hill och när vi bara har 50 höjdmeter kvar till C2 brister en snöbrygga under mig och jag faller ner i hålet. Det går så fort att jag inte hinner tänka en tanke utan jag bara konstaterar att jag sitter fast i hålet i brösthöjd. Min ryggsäck räddar mig från att falla ner då överdelen sitter fast i bakkanten på glaciärsprickan. Snabbt som en blinkning drar jag mig upp ur hålet och sitter där en stund med adrenalinet pumpandes i kroppen. Phuuuuuu:) När vi sedan kommer ner till C2 frågar jag Magnus som gick bakom mig om sprickan var djup. -Jag såg inte botten på den svarade han......
Ispansar i ansiktet vid C2
Efter en natt i C2 var det som vanligt dåligt väder på morgonen och vi väntade en stund. Vi visste att det väntade bättre väder längre ner på berget så vi rev lägret och satte av nedåt och när vi droppat 300 höjdmeter kom solen fram och kylan byttes mot riktigt varmt väder och klädesplagg efter klädesplagg åkte av, till slut även mössa och fingervantar. Nedanför SKi Hill vid C1 tog vi sedan en välförtjänt rast å fyllde på med snickers å vatten med resorblösning i. Jag hade nu en liter vatten kvar å jag kände, med tanke på solen och värmen, att det var i minsta laget för att ta mig till BC.
Magnus vid C1
Vi fortsatte vandringen med de klumpiga snöskorna på fötterna och tog den sista rasten nedanför Heartbreak Hill å då var jag duktigt uttorkad. Ynka en deciliter vatten kvar men helt plötsligt kom jag på att jag hade ytterligare en halv liter i en bortglömd termos. Jag sög i mig alltihopa i ett svep och kände så sakterliga att krafterna återvände en smula. Vi kämpade oss upp de sista 120 höjdmeter å så var vi framme i BC och det var strålande väder. När jag tittade upp mot toppen såg det lugnt å fint ut. Typiskt! Sedan följde tre fina dagar på berget å många nådde toppen.
Kanonväder på toppen
Det blev ingen ytterligare natt på berget utan vi kom med ett plan sent på eftermiddagen och efter ankomsten till Talkeetna plockade vi ordning på utrustningen och gick och käkade en välförtjänt middag. Tyvärr hade magsäcken minskat så jag fick inte i mig så mycket. Jag tappade 8 kg på expeditionen. 
Vacker vi från BC
 
Simon, Kenneth, Elliot
Takeoff från BC med mig vid spakarna;)
Tillbaka i Talkeetna;)
Då är det dags att avsluta denna reseberättelse om mitt äventyr på Denali. Det har nu gått ca 1 månad sedan jag kom hem och vardagen har infunnit sig till fullo.
 
Jag vill tacka mina expeditionskamrater: Stefan, Martin, Magnus, Chris, Matt samt våra guider Simon och Elliot.
 
Ett stort tack till Micke på Adventure Lovers som arrangerade expeditionen, http://www.adventurelovers.se/.
 
Tack till min coach Johan som hela tiden finns vid min sida i förberedelserna inför mina expeditioner. 
 
Tack till dig som läser i bloggen å hejar på mig, jag uppskattar detta och hoppas att jag kan inspirera andra. Det är ju därför jag skriver:) Lev dina drömmar, dessa ger bara glädje i våra liv. 
 
Tack till 2117 of Sweden, kläderna jag bar på expedtionen, kanonbra:)
 
Tack till min fantastiska familj som alltid hejar på mig i medgång och motgång, Ni betyder mest av allt för mig!
 
Vad händer nu då? Jag längtar till bergen, varje dag. Vad det blir nästa gång? Det får du som läsare vänta lite på att få reda på. Inget är spikat men självklart är det så att jag hör att bergen kallar på mig:)
 
Bloggen lever vidare så titta in lite då och då. Inom kort kommer jag lägga ut en hel del "extramaterial" från Denali expeditionen. Inom kort kommer jag även att skriva lite reflektioner om expeditionen.
 
Lev gott å häng med i min äventyrsblogg.
 
Pergite!
 
 
 

Expedition Denali del 6 VÄNTAN!

Vilodagen kom å gick. Den dagens aktivitet bestod i att bygga murar runt tälten som skydd för vinden. I övrigt bestod dagen av en liten promenad för acklimatiseringens skull. Naturligtvis fyllde jag på med så mycket mat och godis som möjligt för att dagen därpå skulle vi ju lyfta till High Camp. 
 
Vädret är inget vidare när vi vaknar, riktigt kallt med en kraftfull vind omöjligör lyft uppåt. När vädret lättar på lite längre fram på dagen tar vi en tur till "edge of the world". Vi knyter in oss i repen och går en kvart från lägret. Mäktigt ställe med ett dropp på 2000 meter rätt ner. 
Riktigt vackert var det där och ibland lättade molnen så vi fick en bättre vy. På vägen tillbaka till lägret blev man påmind om glaciärsprickorna då Matt trampade igenom en snöbrygga. Jag gick efter honom och kikade ner i hålet och den var djup men smal. Vi möte några ryssar som inte var inknutna i rep å jag undrade vad dom tänkte med när dom gick osäkrade. Att vi var inknutna i repet var en billig livförsäkring. 
 
Nu började en enda lång väntan på bättre väder. Dagarna gled in i varandra och jag hade ingen koll hur många dagar vi varit i Basin Camp. Alla i lägret bara väntade på bättre väder för att kunna lyfta till High Camp för att få chansen på ett toppförsök. När vi varit där i fem dagar ungefärligen var vädret bättre på morgon och vi såg rätt så många expeditioner som gjorde sig klara att lyfta högre upp på berget.  Det blåste betydligt mindre denna dag och vi fick klartecken att plocka ihop vårt läger. 1 1/2 timma senare när vi var färdiga hade vädret försämrats och framför allt hade det börjat blåsa rejält igen. Då var det bara att sätta upp lägret igen. Så surt det kändes. Det var tur att vi inte stack iväg för samtliga expeditioner som klättrade uppåt fick vända och dom kom ner rejält nedkylda igen. Det var dock en soloklättrare från Finland fick tillbrina natten på bergsryggen i sovsäcken på grund av förfrysta händer. Han blev räddad dagen därpå och fick säkerligen kapa en del fingrar berättade vår guide Elliot som var parkvakternas tält där dom försökte tina upp hans händer. När vinden mojnade något på eftermiddagen kom en helikopter och hämtade honom. I allvarlig påminnelse om vad kylan/vinden kan ställa till med. Ytterligare dagar gick och vi bestämde att när måndagen kommer går vi antingen uppåt eller nedåt. Vårt mat/bränsleförråd började sina och vi hoppades innerligt på att vi skulle få chansen. Enligt väderleksprognoserna som vi lyssnade på varje kväll så skulle det komma in ett högtryck, det var dock svårt att säga när. Vi kunde bara hoppas.
Våra tält i Basin Camp
 
Fortsättning följer!
 
Pergite!

Expedition Denali del 5

Slitna är ett bra ord på hur vi var morgonen efter vi kom upp till Basin Camp 4400 möh. Dessutom kände jag av lyftet på 1000 höjdmeter, hjärtat slog fortare å andetagen kom snabbare än i förra lägret men så är det på hög höjd, det tar tid att acklimatisera sig. Efter frukosten började vi göra oss klara för ytterligare en cache. Denna gången upp på bergskammen på ca 5000 möh. Vi fördelade maten/bränsle mellan oss. På med all utrustning och sedan vandrade vi ut från lägret. Det gick så tungt och flåset gick för högtryck. Strax nedanför de fasta repen kommer det en kontraorder från Elliot, vår huvudguide. Vi avbryter och går ner igen då vi är för slitna. Vi behöver kort å gott vila upp oss efter gårdagen. Snopet var det, men jag klagade inte, för sliten det var jag. Planen var att vila resten av den dagen samt en hel vilodag dagen därpå. För min del kändes det alldeles utmärkt. 
Vägen upp mot bergskammen
Matt, en bit upp i branten
Simon, vår assisterande guide
Tillbakablick mot Basin Camp
Gott om glaciärsprickor
Det var skönt att komma ner, slitna och frusna var det in i tältet och tina upp sig i sovsäcken. Tyvärr fick vi ju inte gjort det vi skulle den dagen men jag var övertygad om att vi skulle lyfta till High Camp dagen efter vilodagen. 
 
GPS-Logg Basin Camp-till ca 4850 möh. GPS måste fått ett frispel denna dag:)
http://www.movescount.com/moves/move160320250
 
Fortsättning följer!
 
Pergite!

Expedition Denali del 4

Då var det dags att lyfta uppåt. Så långt hade vår expedition gått bra. Vi var friska och hela så när som på Magnus underläpp, som svarade på sol och kyla med att svullna upp med elaka blåsor. Dessa behandlades med zinkpasta samt försvarets hudsalva och lyckades hålla svullnaden hyggligt i schack. 
Planen var att bära upp en cache strax ovanför Windy Corner. Vädret såg hyggligt ut och vi packade mat, bränsle och en del personlig utrustning som vi inte behövde. I C2 droppade vi snöskorna och satte äntligen på oss stegjärnen. Nu skulle vi uppför Motorcycle Hill. En lång brant backe med ca 40 graders lutning på sina håll och även gott om glaciärsprickor. Efter någon timma var vi uppe på toppen av backen och där blåste det riktigt hårt, så mycket att våra guider tog beslutet av gräva ner cachen där. Uppenbar risk för förfrysningsskador. Sedan var det bara att knalla ner igen. 
 
Dagen därpå nytt försök och vi plockar upp cachen och fortsätter sträva uppåt och när vi rundar Windy Corner är det hyggligt väder. Vi sätter på oss våra hjälmar för det finns risk för stenras. Efter ytterligare någon timma sätter vi äntligen ner vår cache ett par meter ner i snön. Efter någon timma är vi åter nere i C2 och jag upptäcker att min kissflaska läcker:), tack och lov har jag den i en tät säkerhetspåse så det blev inga läckage i tältet;) Magnus blir min räddande ängel när jag får ta över en enlitersflaska av honom. Tack Magnus!
Stefan redo;)
 
 
Dags att lämna C2. Vi river lägret och gräver ner en cache vid C2. Vi optimerar vår packning och lämnar sådant vi inte behöver. Inte ett gram skall bäras i onödan. Vi börjar mödosamt ta oss uppåt och kommer fram till vår cache efter 4 timmars slit. Vi fördelar cachen och nu är vi riktigt tungt lastade. Järnspikar vad tufft det var när vi kämpade oss uppför de branta partierna å vi når Basin Camp efter ca 7 timmar. Vi ägnar där de närmaste timmarna åt att sätta vårt läger med allt vad det innebär och var faktiskt inte klara förrän solen gick ner och det blev säkert 10 grader kallare. Svinkallt och min -40 sovsäck fick bekänna färg.
Utsikten från Basin Camp 4400 möh
 
Fortsättning följer!
 
Pergite!

Expedition Denali del 3

Efter att ha haft en väderdag med kraftig vind var det äntligen dags att bära upp en cache. Vi packade framför allt mat och bränsle men även en del av den personliga utrustningen som vi inte skulle behöva. Martin har det tufft denna dag och kämpar på. Jag känner tydligt brist på acklimatisering och flåsar duktigt. När vi kommer upp till ca 2900 möh gräver vi ner vår cache och går sedan ner. När vi kommer ner tar Martin beslutet att avbryta expeditionen och Stefan, Matt samt vår assisterande guide Simon går med Martin ner till BC där han flyger ut lite senare på kvällen. Så tråkigt tyckte jag det var. 
Redo för avfärd, Ski Hill i bakgrunden.
 
 
Cache redo att grävas ner
Matt och Stefan
Mannen från Skaraslätten
 
Kändes lite tomt på kvällen när halva gänget var borta, men vi skulle återförenas på kvällen dagen därpå då dom förväntades anlända till C2 vilket var morgondagens mål. 
 
Vi var bara 4 som packade ihop lägret och började stigningen uppför Ski Hill en andra gång. Vi strävade uppåt och så fort solen var framme svettades man rejält och när man stannade för att käka fick man ta på sig förstärkningskläder då det blåste svinkallt. Vi passerar vår cache som skall ligga där till dagen därpå då vi skulle gå ner dagen därpå och hämta den. Efter ca 5 timmars slit är vi uppe i Camp 2 på cirka 3400 möh. Vi fixar till lägret efter sedvanlig sökning efter glaciärsprickor.  Vid 22,30 tiden kommer äntligen våra kamrater. Dom har slitit långt mycket värre än oss, kämpat hela vägen från BC upp till C2. RIktigt bra jobbat! Skönt att vi åter var samlade.
Frukost å sedan satte vi av nedåt mot vår cache som vi plockade upp och vände sedan mot C2 igen. Denna dag fungerar det fint för mig och det känns riktigt bra. 
 
 
Fortsättning följer:)
 
Pergite!

Expedition Denali del 2

Tidig väckning, 05,30 och därefter frukost. Sedan var det bara att börja packa. Nu skulle all den gemensamma utrustningen fördelas å det blev en hel del för var och en i gruppen. Obligatoriskt att ha i ryggsäckarna var sådant vi absolut inte kunde vara utan, om nu vi skulle mista en pulka av något skäl, därför hade vi alltid sovsäck samt tält i ryggsäcken. Efter ett par timmar var vi redo för avfärd mot Camp 1. Gissningsvis hade vi mellan 25-30 kg i ryggsäcken och  ungefärligen lika mycket i pulkan. 
 
Vi lämnade BC i replag och det bar av nedför (Heartbreak Hill) direkt vilket gjorde att vi lät ett rep falla under pulkan i fronten och det fungerade utmärkt som broms. Å vips så hade vi tappat 120 höjdmeter:(. Vädret var fint och snart bar det svagt uppför vilket gjorde att vi bort bromsen. Martin lyckades inte något vidare och han tyckte det gick tungt och efter någon timme tittade han bakåt å repet hade fallit ner....... tungt....
 
Vi tog en kort rast varje timma så vi fick fylla på med energi samt vatten. Glaciärsprickor såg vi inte så mycket men vi visste att dom fanns där, överallt. Det var varmt vilket gjorde att man svettades ymnigt och det kändes som fötterna kokade. Vid en rast fick Magnus plåstra om de första skavsåren med compeed. 
Martin tar en go rast
Efter ca 5 timmar var vi så framme i C1, 2400 möh där vi fick upp tälten, fixade toalett samt satte upp kökstältet. Jag hade haft en ganska bra dag. 
 
Dagen därpå var det meningen att vi skulle upp ca 500 höjdmeter med en cache, dvs ta med en del av utrustningen och gräva ner den. Det blåste kraftigt på morgonen och vi avvaktade ett par timmar men vinden bara ökade så vi fick snällt vara kvar i lägret. 
 
Vi kunde bara hoppas på att vinden skulle avta så vi kunde fortsätta uppåt. 
 
 
Fortsättning följer:)
 
Pergite!

Expedition Denali del 1

Denali West Buttress leden
Söndagen 7/5 bar det av hemifrån. Upp till Hallsberg där Martin och Stefan väntade. En fullastad pickup styrde sedan kosan mot Arlanda där vi checkade in våra väskor och sedan tillbringade vi någon timma i en launch.
 
Sedan var det flyg för hela pengen, Reykjavik-Seattle-Anchorage. Vid 23,30 lokal tid hade vi checkat in på vårt hotell och dagen därpå åkte vi de cirka 20 milen till Talkeetna. 
Måltid i Anchorage
 
Den 8/5 var vi alltså på plats i Talkeetna och hade således några dagar innan expedtionen startade den 12/5. 
Lokal stormarknad i Talkeetna.
 
Talkeetna hade man gjort rätt så snart, en huvudgata och inte mycket mer:) Överallt mullrade V8orna som självklart nästan alla Amerikaner har under huven. Inte mycket miljötänk här inte. Bensinen kostade ca 8;- litern. Vi fick en första blick av The Great One, Denali
 
 
Vi gjorde ett besök på kyrkogården och då speciellt för att hedra de klättrare som omkommit på Denali.
 
Den 11/5 samlades vi hos arrangören AMS för en genomgång å dagen därpå var vi där 08,00 för genomgång av utrustningen. Vi skulle även fylla på 3x3 kg med "trailfood". Dvs lunchkäk att äta mellan frukost och middag. Trailfood bestod av massor med olika saker, snickers, twix, M&Ms, torkad biff, bounty mm. Vi tränade en del på knopar och framför allt att klättra upp för ett vertikalt rep med hjälp av slinga samt jumar.
Stefan i träning
Ju längre dagen skred ju mer ökade spänningen, vädret var ok och prognosen talade för att vi skulle lyfta mot BC på eftermiddagen och klockan 15 lastade vi 2 Vans (naturligtvis med V8 på 6 liter:)) knökfulla och körde mot flygplatsen. Ca 20 grader varmt och där stod jag i alpin utrustning inklusive storskor:)
Bara att knö in sig i planet
Gott om glaciärsprickor, det skulle jag lära mig mer om skulle det visa sig:)
Efter ca 45 min flygning landade vi i Denali Base Camp på ca 2200 möh. 
Landningsbana
Vårt tält i BC
Efter vi fått upp lägret och käkat middag så var det dags att knyta sig. Dagen efter skulle vi förflytta oss 9 km maxlastade. 
Fortsättning följer:)
 
Pergite!
 

Senast

kommande helg påbörjas reseberättelsen:)
 
 
Pergite!

Hemma igen!

Hejsan svejsan. Hemma igen och det är riktigt skönt. Nu skall jag påbörja sammanställning av bilder och så kommer det en reseberättelse. Tack för alla inlägg och stöttning!
Pergite!

Påväg ned!

"The only certaintiy with the mountain is its unpredictability"

Nu har vi fått bedskedet att våra klättrare är påväg ned. På grund av dåligt väder fick de inte göra något toppförsök. Vilket är tråkigt, men nödvändigt.

Oavsett vad så har de gjort ett jättebra jobb! Och vi hade inte kunnat vara stoltare över våran superpappa❤️

Pergite!

Toppförsök på schemat!

"The dreams that once haunted his unconscious, had evolved into reveries. Vivid interferences in his everyday life, that relentlessly called him towards the mountain. A path he was meant to follow. This was the meaning of life, at least the meaning of this man's life"

Efter några dagar av vila, på grund av dåligt väder, verkar det som våra klättrare är på gång igen. Imorgon ska de ta sig upp till High Camp, och några dagar efter det är det toppförsök på kartan. BRA JOBBAT GÄNGET!

Pergite!

Vacker omgivning!

''Beauty truly is in the eye of the beholder. However, not even the sceptic could dismiss the beauty of the mountain.''

Våra klättrare fortsätter kämpa på, och nedan kan ni se några bilder som Martin har tagit.
 
Världens bästa Pappa! Vi saknar dig!
 
 
 
Pergite!

De rör på sig!

"Mother nature adored all of her creations. Every landscape and ocean she cherished. But nothing could ever tranacend the love she had for humans. It was for them she molded the mountains. So that one day, even they could gaze upon the world she once created."

Trackern är nu i full gång och våra klättrare har nu börjat sitt äventyr. Ni kan se deras framsteg via länken nedan:
http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=05uMM8p3DPqcEXBaalLrqqHsv1igQXZAY

Pergite!

Glädjehopp!

''Contrary to what many people might expect, the mountaineer did not climb the mountain for the trill nor for the challenge. He did it because he longed for its serenity and simplicity.''

Här kommer en liten uppdatering om våra klättrare. I nuläget har vi inte sett mycket rörelse på trackern, och det är för att de inte riktigt kommit igång än. Förberedelserna är i full gång och nedan kan ni se två bilder ifrån Denali Mountaineering Blog, som visar lite.
 
 
 
Det ser ut som ett härligt gäng, och vi är redan otroligt stolt över dig pappa! Snart börjar äventyret! 
 
Pergite!

Uppstart!

''Every step matters''

Idag tjuvstartade våra klättrares expedition. Under dagen gick de igenom den 22 dagar långa turen upp och ned för Denali. De dubbelkollade även packningen, för att kontrollerat att alla hade den nödvändiga utrustningen. Vilket alla hade :-)
 
 
 
Vad som återstod av dagen skulle spenderas åt säkerhetsträning inför turen som snart börjar på riktigt. Om vädret tillåter kommer de resa upp till Denali BC vid 17 tiden. Efter det kommer det vara svårt för dem att få kontakt med omvärlden, och det är då trackern kommer vara otroligt tacksam.

Trackern: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=05uMM8p3DPqcEXBaalLrqqHsv1igQXZAY

Jag kommer fortsätta att hålla er uppdaterade om våra duktiga klättrare. Pergite!

Om

Min profilbild

Kenneth

Äventyr är något jag gillar, är de dessutom på väldigt hög höjd så är det ännu bättre:) Du är välkommen att kontakta mig på kenneth.lovgren@comhem.se Pergite!

RSS 2.0