Expeditionen avslutas! Del 11

Efter en god natts sömn var det persedelvård som gällde. Å så här såg det ut i tältet innan vi fick ut grejorna på tork. Min säng är till vänster å syns inte i bild men där var det ordning å reda:)
Det var hyggligt väder en bra bit in på eftermiddagen men sedan hopade sig molnen och det kom lite nederbörd. Vi packade våra grejor för att lämna BC dagen därpå. Jag duschade för första gången på 11 dagar, så gött. En glass satt även fint:)
En som göttar sig i BC.
 
Sent på eftermiddagen var vi bjudna på avslutningsfest hos en av våra guider. Vi gick en bra bit från BC innan vi kom fram och det serverades lamm med diverse tillbehör. 
Efter mörkrets inbrott gick vi åter till BC där vi avslutade kvällen med en flaska skumpa. 
 
Dagen därpå trodde vi att vi skulle få en likadan tur med lastbil som när vi kom men det hade regnat så mycket under natten att vägen hade blivit förstörd. Vad bra tänkte jag, slippa en likadan skräckfärd:) Vi packade in våra väskor i en jeep och började sedan traska mot närmsta väg vilket tog någon timme och därefter hoppade vi in i vår minibuss som tog oss till Kislovodsk. 
 
 
Detta är slutet på denna reseberättelse och jag vill tacka hela det fantastiska gäng som jag fick dela denna expeditionen med. Det är ett privilegium att ha fått uppleva detta tillsammans med er. Ett stort tack och på återseende till:
 
Cathrine, Jayesh, Janne, Christoffer, Magnus, Stefan, Tomek, Peter, Jonas, Andreas samt "min vapendragare" Martin. 
 
Stort tack till våra guider: Olga, Costa, Micke, Alim samt Oleg.
 
Tack till min coach Johan som hjälpt mig med mina förberedelser (nästa expedtion blir du BC chef!)
 
Avslutningsvis ett speciellt tack till Micke på Adventure Lovers, du levererar alltid!
 
 http://www.adventurelovers.se/
 
Vad händer nu då? Jo jag softar för närvarande och njuter av saker som att kunna gå på en toalett mitt i natten, träffa mina nära och kära varje dag. Vilket nästa berg blir vet jag inte idag men funderingarna går kring följande berg: Denali, Mustagh Ata, Pik Lenin, Huascaran samt Mont Blanc. Dessutom finns Cho Oyu där också. Kommer att träffa Martin om ett tag och då skissar vi förmodligen fram en plan:) Håll utkik i bloggen för rätt vad där är så kommer nästa berg. 
 
Vackra Elbrus
 Tillsammans nådde vi toppen!
 
 
Tack till dig som följt/följer bloggen och tack för alla uppmuntrande kommentarer. 
 
Pergite!
 
 

Toppstöt! Del 10 + Film!

Det hade börjat ljusna ute, pannlampan behövdes inte. Jag hade problem att få på mig mitt ena stegjärn, stress stress, is hade frusit fast på frontklacken på storskon. När stegjärnen väl var på var jag sist att lämna lägret. Det var kallt, ca -10 och jag frös om händer och fötter. Ganska snabbt var jag ifatt Cathrine och Micke som stod och höll på med något. Jag passerade dom och tog sikte på Martins rygg ett 50 tal meter framför mig. När jag var ifatt Martin hade jag inte blivit varmare om händerna utan snarare började känseln försvinna. Jag passerade Martin och tog sikte på klungan framför mig  och Martin ropade, -spräng dig inte!
 
Men vi tar det från början, natten hade understundom varit riktigt blåsig. Några gånger hade jag somnat till så det blev nog ett par timmars sömn i alla fall. 02,50 började jag klä på mig sakta. Alla kläder, vatten samt innerskorna till kängorna låg i botten på sovsäcken. Vid 03 var alla i tältet vakna. Vi käkade lite kex och choklad för att få något i magen. Micke kollade tempen ute och den var precis i gränslandet mellan skaljacka och dunjacka. Jag valde det senare samt fingervantar, så här i efterhand skulle jag börjat med mina tumvantar. Till slut var vi alla ute ur tälten och på med klättersele, stegjärn och göra sig redo, dom som var färdiga först stod ju och frös så till slut startade gruppen vandringen å då stod jag och fipplade med stegjärnen. 
 
Martins ord ekade i huvudet, gick jag för fort?, jag tyckte det kändes bra och borrade ner huvudet och trampade på vickande och viftande tår/händer. Efter en stund var jag ifatt klungan och efter ca 1 timme tog vi vår första rast å samtidigt kom de första solstrålarna å värmen med dessa. Jag hade en riktigt bra känsla i kroppen, det här skulle bli en riktigt bra dag. 
 
Jonas
 
 
Vi strävade vidare uppåt och tog en andra rast och solen värmde gott, händer och fötter återvände till fullo. Ett par klunkar vatten och ett par klunkar Resorb samt snickers denna rast. 
Magnus sänder positiva vibbar:)
Vägskälet öst-västtoppen
 
 
Vi fortsatte uppåt och kom snart till vägskälet om man skulle till östra eller västra toppen. Här väljer Cathrine att gå mot den östra som ligger tre timmar närmare. Vi övriga börjar den mödosamma traverseringen mot sadeln mellan öst och väst toppen. Vi knyter in oss i rep och det är löst och jag halkar mycket. Det är bitvis mycket brant nedanför oss så det gällde att hålla sig på benen. När vi kom ner i sadeln var det helt platt och ett fantastiskt väder. Solen värmde så skönt och det var ner med väska och en dundergel. Andreas fick lite assistans av Micke för att få liv i ena foten. 
 
 
Efter en lång rast börjar vi traversera till huvudleden som vi når efter en stund och det brantar till rejält.
 
Det var här det skulle sitta fasta rep men de var puts väck. Det går inte att gå rätt upp utan vi får gå med översteg för det är så brant. Väl uppe för branten tar vi en välförtjänt rast. Vilket utsikt! Fantastiskt!
Micke, Janne, Peter samt Andreas
Magnus, sprider positivism, som vanligt:)
Olga,  traversen som vi kom ifrån till vänster och en led till östtoppen rätt upp.
 
Nu hade vi bara 150 höjdmeter kvar till toppen och ingenting kunde stoppa oss. Vi strävade framåt med beslutsamma steg. Rätt vad det var fick vi syn på toppen, äntligen! Jag väntade in Martin så vi gick den sista biten tillsammans. 
 
Sista stegen
 
 
Yeeeeeeeees! Upp på toppen klev:
 
Cathrine!
Micke!
Stefan!
Christoffer!
Magnus!
Tomek!
Jayesh!
Peter! 
 
Jonas och Andreas!
Martin!
Janne!
 
Kenneth!
 
Ja jäklar vad gött det var. När vi stod där på toppen tittade jag bort mot östra toppen och såg 2 personer där, mycket riktigt Cathrine:) Vi var på toppen ca 30 minuter innan vi vände nedåt. Rätt så snabbt var vi nere vid Mike's Place (Lenz Rocks) och rev lägret. Ett åskoväder drog förbi och skrämde i alla fall mig duktigt. Väl nere i HC käkade vi och packade ihop hela vår utrustning och sedan styrde vi kosan mot BC dit vi anlände vid 20-tiden. Det var en riktigt tuff dag, 850 höjdmeter uppåt och hela 3150 nedåt. Vi käkade sen middag och sedan var det dags att slagga. 
 
GPS-logg från toppstöten:
 
 http://www.movescount.com/moves/move113432751 
 
Imorgon kommer avslutningen på denna reseberättelse.
 
En fantastisk film från expeditionen gjord av Magnus, se och njut!
 
https://vimeo.com/176933825
 
Pergite!
 
 
 
 

Lyft till Mike's Place! (Lenz Rocks) Del 9

Micke på Adventure Lovers hade en tydlig idé om hur vi skulle bestiga Elbrus. Lägga ett läger vid Lenz Rocks, detta för att korta toppdagen och helt enkelt göra det hela säkrare. Vi hade ju varit och rekat och iordningsställt  tältplatser ett par dagar tidigare men vi fick reda på att de platserna hade någon annan tagit. Snopet men samtidigt hade vi ju inte lagfart på marken precis. 
 
Vi var redo för det sista lyftet. Packat och klart och vi fick även bära en del av gemensamhetsutrustningen och vikten låg på ca 20 kg. Sakta men säkert strävade vi uppåt och tack vare vår tidiga start var det lite fastare och därmed bättre fäste. Vi tog fyra pauser på vägen upp för att fylla på energi och vätska. Solen var framme och frestade på rejält och min klocka uppmätte ca 38 grader varmt. 
Cathrine
Väl framme vid Mikes Place fick vi upp tälten (hårt jobb!) och smälte även is. Köken gick för högtryck men det är en mycket tidsödande process. Vi lagade även mat och förberedde oss för natten då det var väckning klockan 03.00. Det var så otroligt viktigt och fylla på med energi och vätska. Strax efter mörkrets inbrott stängde vi ner köken och alla hade ca 2 liter var. 
Jayesh med västtoppen i bakgrunden. 
 
Vi låg fem pers i vårt tält och det var trångt. Alla pysslade med utrustningen inför morgondagen och när vi sa gonatt funderades det säkert en hel del. Vädret var ju en orosfaktor och det började blåsa kraftigt vid 23 tiden men mojnade några timmar senare. 
 
GPS-logg från turen: 
 
http://www.movescount.com/moves/move113432746
 
Fortsättning följer.
 
Pergite!

Axel ur led, Peters berättelse. Del 8

På väg ner från HC under en acklimatiseringstur drog Peter sin ena axel ur led. Här är hans berättelse:

 

"Surrealistiskt att jag för nästan en månad sedan satt på knä i en halvbrant snötäckt backe i Ryssland, med vänster axel hängandes en bit nedanför sitt fäste. Försöken att resa på mig resulterade i gnistrande smärta. Tankarna var "hur fan ska jag ta mig ner", "Elbrus är över", "ensam i basecamp", "seven summits är över". Någon sa något som avbröt min tanke på att slå sönder en av vandringsstavarna. Jag halkade nämligen, satte en stav framför mig och fortplantade kroppstyngden rätt genom stav + arm till Deltroid Posterior, baksida axel som med min kropp+ryggsäck fick ta emot 70-90 kilo allena.

Ett rop förändrade allt. Jajje skrek längre ner från berget "Prova att ställa dig framåtlutad och pendla med armen!". Någon tog av mig ryggsäcken. Jonas karvade ut en plattform åt mig i snön, så jag kunde ställa mig mer stabilt i den branta sluttningen. Nu fanns bara en enda tanke "detta kommer göra så jävla ont så jag gör det bara en gång." Jag mindes dock vad läkaren i Thailand sa när jag var med om klätterolyckan 2014 "if we press the shoulder back and you cannot feel your fingers, then we must dislocate the shoulder again - otherwise you will not be able to feel your fingers for the rest of your life". Alltså, ett misslyckande och jag måste försöka kasta mig mot marken och slå axeln ur led igen.

Jag ogillade tanken på att misslyckas, böjde mig framåt, drog ett par djupa andetag för att syresätta huvudet och försöka undvika att svimma. Sedan kom armsvinget. Jag kommer aldrig glömma ljudet från ledvätskan och de knak som följde. Sedan känslan av att plötsligt kunna röra på allt igen och att känna på fingerspetsarna. Axeln satt rätt igen, mitt på ett jävla berg i Ryssland. Försökte ta på mig ryggsäcken för att fortsätta, men det fick jag inte. Jonas tog den bakpå sin egen och jag försökte att vila armen och axeln så gott det gick vidare ner till basecamp.

Jayesh räddade hela min resa och gjorde att jag kunde fullfölja min utmaning. Tacksamheten är obeskrivlig. Det jag tycker är fascinerande är hur min hjärna hanterade beslut där och då, på ett helt annat sätt än hemmavid. Beslutsamheten var enorm! Detta var ändå en bagatell mot för utmaningar som var och en av oss kan möta, t.ex. en trafikolycka. Never give up. Always keep fighting.

 

Nu när alla intryck sakta men säkert börjar falla på plats, då jag tittar på bilder och allt så vill jag bara säga ett stort jädrans tack till allt pepp och till ert stöd när skiten inträffade. Jayesh inte minst, det är helt galet att någon i gruppen faktiskt hade ett sådant lösningsförslag, som visade sig fungera. Jonas är jag också evigt tacksam för, som fick ta lite extra vikt och slita ner även min ryggsäck (vilket jag hatade, avskyr att belastning för någon). Jättemycket tack så här i efterhand för omtanke och pepp, jag betvivlar inte en sekund på att det fick läkeköttet att vakna till liv på riktigt. En bagatellskada egentligen, men som utan er hjälp hade gjort att jag aldrig fått nå toppen av Europa."

 

Peter har en toppenblogg, ta gärna en tur dit: 

http://www.happyhiker.se/

Fortsättning följer

 

Pergite!


Vilodag! Del 7

Så var det vilodag. Sovmorgon och frukost så sent som 08,30. Havgregrynsgröt..... Det som skulle bli en så fin dag med skönt väder. Njeet. Dåligt väder hela dagen tyvärr. Vi tränade ett pass med fast rep och säkringsteknik. Det skulle tydligen sitta fast rep en kort bit under det branta partiet mot toppen. Det var mest att slappa och hänga inomhus då det regnade en del. Jag pratade med guiden Costa som varit saknad dagen innan men jag fick ingen kläm på vad som hänt, å han hade nog ingen lust att berätta. 
 
Hur var det med toaletter på berget? Jo i BC fanns det två st. Hål i backen men ändå fullt funktionellt. I HC var det likadant, fast lite lyxigare på sitt sätt. Den ena hade nämligen ingen dörr, alltså bergsutsikt:)
 
Denna dagen fyllde vi på våra depåer så mycket vi kunde. Dagen därpå skulle vi lyfta till Lenz Rocks och därefter var det dags för toppstöt. Om vädret var ok i alla fall. Vi skulle ta upp mat för två dagar för säkerhets skull och om vi skulle tvingas göra toppstöten så sent som fredag skulle vi få upp mat på något sätt. Alla var i god form och taggade för det var nu det började dra ihop sig till att nå vårt mål, toppen på Elbrus 5642 möh.
 
Blev kaminen tänd på kvällen, jo det blev den. Det kom upp ett gäng som flyttade in till oss och dom ville att denna skulle tändas så dom kunde torka sina grejor, förståligt. Vi sa nej men fick vika ner oss. Alla satt spänt och följde kaminen när den brann. På slutet kom det ett litet dieselskvätt och vi var alla uppe på benen på två sekunder. Men det blev inte mer än så tack och lov. 
 
Fortsättning följer i slutet av helgen.
 
Pergite!
 
 

Acklimatiseringstur till Lenz Rocks. Del 6.

Då var det dags för en ny runda:) Tidig frukost, jomenvisst, havregrynsgröt, och om möjligt ännu mer limaktig. En skvätt vatten i gjorde susen. Vi tog på oss vår utrusning och gjorde oss klara för en tur upp till Lenz Rocks på ca 4800 möh. Det blev en riktigt bra dag tycker jag. Tack vare att vi startade tidigt var underlaget fastare. Solen var framme stora delar av dagen och jag lyckades bränna mig i näsborrarna vilket var första gången. Micke hade hela 40 grader som varmast på sin klocka.
 
Lenz Rocks i sikte
Elbrus västra topp 5642 möh
Upp vid klippformationerna.
När vi kom fram var uppdraget att iordningställa tältplatser dvs hacka en massa is för att få en plan yta. Det jobbet tog sin tid och vi passade även på käka lite och fylla på vätskedepåerna. Å så på med ännu mer solkräm och zinkpasta. 
Jonas å Stefan
Grym bild! Träffade du kameran Stefan?
 
Visst kände jag av höjden, flåset var markant men inte så konstigt då vi nästan var på 5000 möh. Sedan var det dags att vända ner till HC igen där vi träffade på tre hårdingar som inte sa ett ord:)
 
Under expedtionen hade vi tre huvudsakligen 3 guider, chefsguide Olga som assisterades av Costa och Micke från vår arrangör Adventure Lovers. Det fungerade bra tycker jag. Ryssarna är ju inte "världsbäst" på engelska men det fungerade. Micke tog ett riktigt stort ansvar för att saker och ting skulle fungera på ett bra sätt. Guiden Costa var inte med denna dag för han hade startat en toppstöt med en annan grupp från HC ca 01.00. På eftermiddagen fick vi reda på att Costa var saknad! Hans grupp hade kommit ner men ingen Costa. RIktigt oroväckande och en räddningsinsats från södra sidan startades. Timmarna gick och vid 19-tiden på kvällen kunde vi se en ensam klättrare på väg ner till HC och mycket riktigt det var tack och lov Costa. Vi fick aldrig någon klarhet i vad som hänt men helt klart är att han hade lämnat sin grupp. Dom var inte glada på honom. Han var hur som helst helt slut men kry. 
 
På kvällen ville dom tända kaminen men det blev NJEEEEEEET från oss:)
 
Dagen därpå väntade en välförtjänt vilodag. Skulle bli skönt och vi pratade om att tvätta lite och sitta ute å götta oss i solen:) 
 
GPS-logg från turen:
 
http://www.movescount.com/moves/move113432742
 
Fortsättning följer.
 
Pergite!
 
 
 

Acklimatiseringstur på glaciären! Del 5

Ingen ro ingen vila:) Dags för en tur upp på glaciären. Vi tog på oss vår klättringsutrustning och packade ryggsäcken med vätska och den obligatoriska lunchen som bestod av en macka med ost och salami, nötter/russin, chokladbit samt äpple. Så såg den ut varje dag och det var inte så mycket men det räckte. Vi gick ett kort stycke från vårt läger till glaciärkanten och tog på oss stegjärnen, knöt in oss i replag om 4 per rep. Sedan började vi sträva uppåt. Det blev en tuff dag med väldigt löst underlag så det var svårt att få fäste i den porösa snön. Det var bitvis riktigt varmt och högsta tempen denna dagen var 36 grader, phuuuu:) På ungefärligen 4200 möh tog vi rast och vilade oss en stund innan vi vände nedåt.
Christoffer
Jajje 
Andreas redo!
Cathrine
 Micke 
 
Elbrus 
 
Uppåt
 
Klippformationen Lenz Rocks
Fikarast:)
Jonas eldvakt:)
 
När vi kom ner var det dags för käk och plocka ordning på prylarna. Dagen därpå skulle vi ju hela vägen upp till Lenz Rocks för acklimatisering samt reka tältplatser. På kvällen tändes åter kaminen och det var skönt därinne. Några hade redan somnat och andra låg å lurade när det plötsligt smäller till från kaminen och ut forsar det diesel på golvet. Det blir en rökutveckling och rätt så kaosartat en liten stund. Inget tog eld men det var definitivt en olycka som hade kunnat sluta på ett betydligt värre sätt. Han som skötte om kaminen kom och sanerade så gott det gick och dörren fick stå öppen hela natten. 
 
 
GPS-logg från turen:
 
http://www.movescount.com/moves/move113432739
 
Fortsättning följer.
 
Pergite!

Lyft till HC! Del 4.

I BC hade vi tre sorters gröt, havregryn, risgryn samt mannagryn. De två sistnämnda var klart bäst. Havregrynsgröten var som lim:)  Nu skulle vi lämna BC för högre höjder. Vi skulle gå från sovhöjden 2500 möh till hela 3800 möh. Det är en rejäl höjning. Peter var bättre i sin axel men det gjorde säkert skitont efter det som hänt dagen innan men den satt på rätt ställe i alla fall:) Vi lämnade BC med det sista vi ville ha upp till HC. Lättare packning:) Gårdagens pina byttes till en ganska bra dag. Vädret var sådär men vad gjorde det:)
Turen upp tog ca 5 timmar och vi hämtade våra pinaler som vi lämnat dagen innan och checkade in på Sheraton.
 
Där inne fanns det plats för över 20 personer och det var indelat i "sovbås".
 
I mitten fanns det en kamin som dom tände med en blandning av diesel och fotogen. Efter en stund blev det väldigt varmt där inne. Perfekt att torka prylar som var blöta. Säkerhetsutrusningen var gedigen enligt Ryskt manér, dvs INGENTING. Mer om kaminen imorgon.....
Här uppe fanns ingen wifi. Däremot gick det att ringa, företrädesvis vid bra väder. Ibland fick man få gå upp på en bergsrygg intill för att få någon "plupp" i signalstyrka. Det blev svårt att sköta bloggen på ett bra sätt men min dotter Emma hjälpte till på förtjänstfullt sätt:) 
 
Andhämtningen var betydligt snabbare här uppe å det betyder att även hjärtat slår snabbare för att syresätta kroppen. Inte så lätt att sova med typ 80 i puls när man har hälften av det på havsnivå. Men till slut kvartade jag in när John Blund kom på besök:)
 
GPS-logg från turen: 
 
http://www.movescount.com/moves/move113432730 
 
Fortsättning följer.
 
Pergite!
 
 

Acklimatiseringstur till HC! Del 3

Ryggan var packad med de mesta prylarna som skulle upp till HC, 3800 möh. Vi skulle upp ytterligare 600 höjdmeter mot gårdagens acklimatiseringstur till Mushroom Rocks. Efter en stärkande grötfrukost var vi åter iväg på tur. Jag kände rätt så snart att det skulle bli en tung dag för mig. Pulsen rusade mycket och jag svettades kopiöst. Det var bara att kämpa på å det var gött när vi kom fram till flygplatsen för där var det dags för en fika:)
Efter platån vek vi av brant uppåt och flåset blev bara värre och värre. Flera gånger stannade jag till för att återfå normal andning. Nästa vätskepaus kom återigen väldigt lägligt. 
Strax innan vi kom fram till HC passerade vi en snöbrant å det tog en bra stund att ta sig upp det sista biten. 
När vi kom fram till HC var jag duktigt sliten. Vi packade upp la prylarna vi skulle lämna i ett plåtskul. 
Molnen skingrades å Elbrus tittade fram och välkomnade oss:)
Efter en skön vila vände vi nedåt igen. I snöbranten händer det en olycka. Peter slinter till på något vis och tar emot med staven och axeln hoppar ur led. Jag är ca 20 meter bakom när det händer och ser inte olyckan men förstår snabbt att något har hänt. Peter sitter i snön. Jajesh ropar till Peter att han skall böja sig framåt och pendla med armen för att få den att hoppa rätt. Peter kommer upp på ostadiga ben och samlar sig lite och lutar sig framåt och pendlar kraftig med armen å vips så hoppade den rätt. VIlken otur å vilken tur att det löste sig. Peter gör en prestation nedåt med sviterna efter skadan. 
 
När vi kommer ner kan jag konstatera att jag haft en skitdag där det mesta gått tungt. Men det är bara att ta nya tag för det kommer nya dagar:)
 
GPS-logg från turen: 
 
http://www.movescount.com/moves/move113432727#!
 
Fortsättning följer:)
 
Pergite!

Mushroom Rocks! Del 2

Så hade vi sovit vår första natt på hög höjd. Sömnen var sådär, rätt så typiskt när man kommer upp på hög höjd. Efter grötfrukost var vi snart redo för vår första acklimatiseringstur, dvs, "go high sleep low". Alla var riktigt sugna på att "käka" höjdmeter och snart var vi iväg. 
 
BC
 
Vi lämnade lägret och strävade stadigt uppåt parallellt med en fors med smältvatten från glaciärerna högre upp på berget. Efter ca 2 timmar kom vi fram till en helt öppen yta som hade varit i bruk som flygplats under andra världskriget och då var i Tyskarnas besittning. 
Här tog vi en rast och ett första gruppfoto:)
Snart var vi uppe vid Mushroom Rocks, ett ställe med svampliknande bergsformationer. Höjden var ca 3200 möh.
 
Här fick vi också en första skymt av Elbrus östra topp. 
Martin sitter å myser:)
Efter någon timma packade vi ihop och vandrade ner till BC igen där Elbrus bägge toppar visade sig i all sin prakt.
Efter middagen var det bara att börja packa för morgondagen då vi skulle bära upp utrustning till HC på 3800 möh. Allt som vi inte behövde nästkommande natt skulle upp dagen därpå. Jag upplevde att min första dag på berget hade varit bra. 
 
 
GPS-logg från denna dagstur:
 
http://www.movescount.com/moves/move113432723 
 
Fortsättning följer:)
 
Pergite!
 
 
 
 

Expedition Elbrus 2016! Del 1

Måndagen den 27/6 var det äntligen dags att ge sig iväg. Allt var packat och kontrollerat i minsta detalj. Vikten var ok. Dags att bestiga Elbrus med en expedition som arrangerades av Adventure Lovers. 
Lämnade Skara efter lunch och styrde kosan mot Hallsberg och väl framme där hos Martin så hade även Stefan anslutit. Vi packade in alla prylar i pickupen och körde till Arlanda. Väl där hamnade vi snart i en kö för att checka in vårt bagage. Vi som skulle åka med samma flight fann varandra ganska fort, det är ju inte alla som har duffelbags på 155 l:) Incheckningen gick bra sånär som en liten detalj. Micke, Martin samt jag lyckades inte få checka in vårt bagage till Mineralnye Vody utan fick order om att det skulle hämtas ut i Moskva. Hmmm. Bara att göra. Vid ca 23-tiden landade vi i Moskva och vi samlade ihop gänget för att finna vårt boende för natten. Nästa flyg skull gå vid ca 07,30 dagen därpå. Hitta boende visade sig vara lättare sagt än gjort. Micke hade bokat rum till oss och vi letade och letade. Det hela slutade med att 4 utav oss fick ett boende på ett ställe och övriga skulle gå till ett annat ställe men blev inte utsläppta från en säkerhetskontoll. Martin/jag var en av dom som fick boende och blev hänvisade till rum 12. Vi gick dit och gjorde gedigna/desperata försök att ta oss in i rummet. Gick inte! Till slut öppnades dörren av en tjej som uppenbarligen ville att vi skulle dra omgående. 
 
Vad var problemet? Jo dom i receptionen kunde ju ingen engelska över huvud taget. Vi skulle till rum 20 visade det sig. Väl där fick vi några timmars vila. Övriga gänget fick inget boende utan fick fördriva timmarna med mat och vila så gott det gick. 
 
Morgonen därpå checkade vi in våra väskor utan problem och flög söderut mot Mineralnye Vody. Väl där var alla väskor med och vi fick omgående träffa vår chefsguide Olga. Vi packade in oss i en minibuss och körde till Kislovodosk där vi fick en "smarrig" lunch:)
 
 
Därefter åkte vi hem till chefen för Elbrus Tours för att kvittera ut en del utrustning och en Martin och Stefan passade på att softa i en soffa:)
 
Efter en hel del byråkrati åkte vi mot Elbrus BC. Vägen var bitvis fullständigt kass, maxfart typ 5 km i timmen för hålor i vägen. Till slut var vi högre än Galdhöpiggen och stannade vid sidan av vägen. Vi skulle bli hämtade av ett annat fordon som skulle ta oss en slingrig väg till BC. När lastbilen kom klev det ur ett gäng skräckslagna personer som varit med om turen ner och nu var det vår tur. Säger bara en sak, fullständigt livsfarligt och när vi väl kom till BC var jag glad att jag levde:)
 
Första bergsvyn:)
 
Väl framme i BC blev vi tilldelade tält med 4 platser i varje. Riktigt trivsamt. Efter middagen fixade vi med utrustningen inför morgondagens acklimatiseringstur. Vi var på ca 2500 möh havet å det kändes, andningen var något snabbare än vanligt. 
 
Fortsättning följer!
 
Pergite!
 
 
 
 
 
 
 

Kislovodosk!

Nu är vi åter i civilisationen. Så gött att duscha å gå på restaurang å käka pizza;) Alla i gruppen är hela och friska;) I slutet på nästa vecka planerar jag att skriva en reseberättelse. Tack för alla kommentarer!
 
Som alltid:
 
Pergite!
 
 
 
 
 

Hot news!

GPS-trackern låg i botten på Martins ryggsäck hela toppturen;)
Pergite!

Delad glädje-Dubbel glädje-Tillsammans

 
Toppbild med goa gänget;)
 
Pergite!
 
 
 

Summit!

 
Hallå där!
 
I går morse startade vi vårt toppförsök vid 04,00. Kallt, gissningsvis -15. Gps-trackern hade gått upp i rök, vi fann den helt enkelt inte i röran i tältet där vi var 5 st, Himlen lyste blå när solen gick upp. Vi kämpade uppåt och kom till ett ställe där man vill gå till östra eller västra toppen. Vi skulle naturligtvis till den 20 meter högre västra;) Vi var tvungna att traversera en lång bit inknutna i rep då ett fall hade varit förödande. Vi kom ner i sadeln mellan topparna och fyllde på med vätska och energi. Riktigt brant bitvis sista biten. 10, 00 klev vi upp på Europas seven summit, Elbrus 5642 möh. Vi var så glada så vårà skrik borde hörts till Sverige;) Fantastisk utsikt. Efter ca 30 min på toppen började vi nedstigningen till Lenz Rocks där vi rev läger och gick ner till HC. Där fanns det inga platser för oss att sova så vi tog beslutet att gå ner till BC Dit vi anlände cà 20,00. Vilken dag! Alla i gruppen har gjort ett fantastiskt jobb och kämpat så bra! Nu har vi sovit en natt och jag har tagit en första dusch på 11 dagar;)
 
Tack för alla kommentarer vilka jag uppskattar! Jag komer att besvara dessa hemmave;)
Summit!
Pergite!
 

Toppförsök blev en triumf!

Vi har nu fått reda på att alla klarade toppen! :)

Mer information kommer när de har anlänt tillbaka i BC.

Pergite!

Vilodag!

Idag hade vi sovmorgon med frukost 08.30.
Vi har tränat ett pass med fast rep och säkerhetsteknik.
Imorgon lyfter vi till Lenz Rocks där vi övernattar.
04.00 på Onsdag startar vi vårt toppförsök.
Alla i gruppen är friska och pigga.
Nästa uppdatering kommer när vi är nere i BC.
Vid sämre väder kan vårt toppförsök ske så sent som Fredag.

Håll koll på trackern ;)

Pergite!

Tack för ert stöd!

Eftersom pappa (Kenneth) inte har något 
internet så skriver jag (Emma, hans dotter)
åt honom under den tiden. 
Han tackar för era kommentarer som han 
ser fram emot att läsa när han har tillgång 
till internet igen :) så om ni undrar varför ni
inte får något svar så är det på grund av det.
Nu hoppas vi att allt går bra och att toppen
nås på onsdag!  
 
Med vänliga hälsningar,
världens stoltaste dotter :) 
 
Pergite!

Lenz Rocks 4800 möh

Vi startade vid åttatiden imorse inknutna i rep-lag.
Vädret var varmt och en hel del sol.
Efter ca 5 timmar var vi framme.
Vi gjorde iordning platserna där våra tält skall stå.
Involverade mycket ishackning ;)
Efter ytterligare 3 timmar var vi nere i HC.
Imorgon har vi vilodag, skall bli så gött.
I övermorgon skall vi åter upp till Lenz Rocks där vi övernattar
och på onsdag är det meningen att vi skall göra ett toppförsök.
Peter är bra i sin axel och alla kämpar på toppenbra!

Häng med via trackern ;)

Pergite!

4200 möh

Idag har vi gjort en acklimatiserings tur.
Det var ett riktigt löst underlag vilket gjorde det riktigt jobbigt.
Hela gänget kämpade på riktigt bra.
Solen kom fram och det var 33 grader, och jag svettades floder.
Imorgon gör vi en acklamatiserings tur upp till Lenz Rocks på 4800 möh.

Pergite!

Tidigare inlägg
RSS 2.0