Skador men framtidstro!
Hallå där, länge sedan senaste inlägget. Det har sin förklaring. Om vi går tillbaka något halvår i tiden hade jag en lös plan på att göra ett försök på Manaslu i Nepal 2020. Den planen rann ut i sanden av flera orsaker. Bland annat skador. 5 september opererade jag min högra fot, det hade bildats en förhårdnad som tryckte på en nerv nedanför en tå, Mortons neurom. Nu är jag i alla fall bra från den skadan. Har dock ett knä som trilskas i detta nu och som jag håller på att utreda vad det är.
Nog om skador. Träningen rullar på så gott jag kan. Jag försöker upprätthålla en hygglig nivå för att startsträckan inte skall bli så lång när jag väl kan dra igång riktigt tung uppbyggnadsträning.
Planen idag är åka till Nepal tillsammans med min fru Lisbeth och göra en vandring upp till Everest BC. När jag ändå är där är det väl lika bra att försöka sig på någon topp också typ Island Peak. Det skulle vara fantastiskt kul att göra detta med Lisbeth som alltid hejat på mig från "läktaren" så att hon får uppleva fantastiska vyer och hög höjd.
Tänker ofta på mina äventyr då dessa har gett mig mycket i mitt liv. Alla fantastiska klättrare jag lärt känna genom åren och allt jag fått uppleva, allt från tårar till total lycka över att ha överlevt.
Kan det bli vackrare än så här?, Denali från Talkeetna 10 mils avstånd.
Pergite!
Kommentarer
Trackback
