Swedish Vikings, expedition Denali del 7
Vi vaknade och det blåste järnspikar. Dessutom dålig sikt. Blir det ingen förbättring blir vi kvar i C5. Dagen går och ingen förbättring, väderleksprognosen säger att vi kanske kan ha en chans dagen därpå. Vi slaggar ytterligare en natt i hård vind och när vi käkat frukost är vädret något bättre. Vi bestämmer oss för att göra ett försök. Vi packar och river lägret och knallar uppför en liten backe som leder upp på bergskammen. Där blåser det ännu mer och dessutom har det blivit whiteout. Vi går cirka 50 meter på leden och stannar och försöker se var vi skall ta vägen men vi ser nada. Vi snackar om det en kort stund och gemensamt tar vi beslutet att knalla tillbaka. Sikten är så dålig så vi lyckas inte ens hålla oss på leden tillbaka så vi bägge två trampar igenom ett ben upp till ljumsken i en spricka.
Nu byter vi lägerplats och vi tar en med färdigbyggda murar. Sätter upp tältet och bättrar på muren här och var. Vi bor praktiskt taget ett fort. Kvällen kommer och vi lyssnar på väderleksprognosen. Nu kommer en varning för kraftig vind i C4 och C5. Klockan 23 på kvällen rasar en mur av kastvindarna. Vi tar på oss alla kläder vi har och går ut i infernot. Utan tvekan var det -50 med vindeffekten. Dessutom hade tältpinnen till absiden gått av. Vi la snöblock över absiden och byggde upp muren igen. Vilken natt!
Inget bättre väder dagen därpå. Vi byggde ytterligare en mur på de ställen där vinden piskade mest. Nu var det inte kul alls. Begränsade möjligheter att brassa käk då absiden var oanvändbar. Tur att vi hade mycket snacks med oss, vi började ransonera vattnet. Vi lyssnade spänt på väderleksprogosen den 12/6 och det var fortfarande varning för kraftig vind MEN det skulle bli bättre redan nästa dag. Vi blev glada och längtade ifrån C5. Vinden piskade hela natten men våra dubbelmurar stod pall. När vi så går ut på morgonen ser vädret bättre ut, betydligt mindre vind och bra sikt. Nu skall vi ner!
Vi packade och fick på oss ryggsäckarna som kändes blytunga. Redan upp för den lilla backen till bergsryggen kände jag att jag var rätt så slut. Vi är mycket försiktiga å rör oss sakta för att inte ta några onödiga risker.
Vi kommer fram till Washburn's Thumb och där blir det riktigt brant nedför vilket är värre än uppför. Vi säkrar oss i de fasta repen och är till slut nere.
Det är några riktigt utsatta ställen där det gäller att sätta foten rätt. (tack för bilderna Magnus)
Till slut är vi nere vid bergsryggens slut. Rejält utmattade. Vi börjar nedstigning för dom fasta repen och det går så sakta.
Resten av nedstigningen till C4 är suddig. Jag kan tänka mig att vi såg ut som två A-lagare på bästa fyllan.
Vi får dricka av några Argentinare som gör livet lite lättare för oss. När vi så äntligen kommer ner blir vi bjudna på middag av dessa underbara Argentinare. Mat i magen så piggnade jag till igen. Det var rena feststämningen.
Äntligen nere på säker mark tänkte jag innan jag somnade. Vi hade bestämt att ta en vilodag dagen därpå för att fylla på vätska/mat. Vår plan var att gå hela vägen ut till BC från C4. Låter ju enkelt........
Fortsättning följer...
Pergite!
Kommentarer
Trackback
