Expedition Vallcitos - Aconcagua Januari 2015. Del 1
Resan startade i Skara 1/1. Efter en lång flygresa, Landvetter-Paris-Santiago, landade vi till sist i Mendoza. Mina erfarenheter av den Argentinska gränskontrollen var inte de bästa så jag blev ganska förvånad när vi var igenom på 30 min. Inte ens några mutor behövdes:). Efter 10 minuters letande hittade vi vår transport och vi klev ut i den 30 gradiga värmen. Vi blev körda till Condor Suites ett lägenhetshotell med helt ok standard.
Aconcagua från luften
Dagarna därpå tog vi det lugnt och bekantade oss med Mendoza. Självklart blev det ett antal Beef Chorizo. Deltagarna på vår expedition droppade in en efter en och till slut var vi samlade. Det var LL, GL, PS samt Martin och jag. Vi fick träffa vår guide Angel som omedelbart ingav stor förtroende. Han hade gjort ca 75 expeditioner på Aconcagua och även bestigit högsta berget i världen, Mount Everest. Flexibilitet var viktigt för honom och vi förstod att planen skulle anpassas till hur vi fungerade på berget. Klättertillståndet skulle Angel fixa men det gick inte som det var tänkt. Enligt honom var det nu nya rutiner och vi skulle inte ens behöva besöka myndighetskontoret. Detta på grund av risken för Ebola smitta! Ja, vad skall man säga. Han for som en skottspole fram och tillbaka till myndigheten och i slutändan var vi tvungna att gå dit i alla fall. En dag tidigare än planerat styrde vi kosan mot Vallecitos där vi klättrade på grusväg i serpentiner till ca 2900 meters höjd. Rena skräckresan då chaffören inte ägnade så mycket tid åt att titta var han körde utan han satt hellre och pratade med Angel och skrattade:)
Med livet i behåll anlände vi till vårt första stopp där vi skulle tillbringa de första nätterna på vår expedition. Här anslöt även vår assisterande guide Umberto. Vi blev inkvarterade i ett litet rum som blev vårt hem för två nätter.
Dagen därpå var det dags för vår första acklimatiseringstur. Målet var att nå toppen på Cerro Loma Blanca på ca 3600 möh. Turen var behaglig och vi vandrade upp igenom en dal och vi hoppades få se en Kondor men tyvärr inte denna dag. Däremot träffade vi på dessa:
Toppen Cerro Loma Blanca
Hela turen tog ca 5 timmar och rätt så nöjda återvände vi till ytterligare en natt på 2900 möh.
Dagen därpå var det dags för att lyfta till nästa läger. Det var toppenväder på morgonen men det försvann blixtsnabbt och när våra ryggsäckar åkte på började det regna. Vi strävade uppåt och regnet bara ökade i intensitet.
Glad kille i mitten:)
När vi väl kom fram var det kanske 10 grader ute men vi var iskalla. Fort som tusan upp med tälten och ner i sovsäcken.
Nu var vi på 3500 möh och meningen var att vi skulle stanna här två nätter men våra guider tog beslutet att vi bara stannar en natt och lyfter till BC El Salto redan nästa dag. Ingen hade något emot detta då vi mådde bra. I detta läger fick vi också tilldelat oss gröna plastpåsar som var avsedda att användas vid "toabesök". Allt vi skräpade ner på berget skulle ner. I alla fall allt i fast form:)
Efter en natt i Piedra Grande Camp så packade vi ihop våra utrustning och startade vandringen upp mot Base Camp El Salto. Klimatet förändrades i takt med stigningen och det blev allt kallare. Första snön låg på marken strax efter vi passerat 4000 möh.
Efter ca 3 timmar var vi framme i El Salto 4300 möh.
Rått och kallt var det. Noterbart är att den Argentinska flaggan som syns i bild är deras "War Flag" utan solen i mitten på flaggan. Ingen aning om varför den var där. Efter lite pyssel fick vi upp tälten och gjorde oss hemmastadda. Tre nätter skulle vi tillbringa här och dagen efter ankomsten hade vi en vilodag där vi tog en liten tur ett par hundra höjdmeter upp för att underlätta acklimatiseringen. På denna höjden känns det att man är riktigt högt upp. Andhämtningen ökar i frekvens och det krävs inte mycket för att flåset skall gå igång.
Efter vilodagen var det dags för en riktig utmaning. Vi siktade på att nå toppen av Cerro Vallecitos på ca 5500 möh. Vi lämnade BC i sakta mak och strävade uppåt. En riktigt fin dag. Första målet var att ta oss upp på kammen mitt i bild som löper mellan El Plata 6000 möh och Cerro Vallecitos.
På ca 4600 möh passerar vi Camp Hoyada där det inte finns några tält vilket hade sin förklaring. Rent geografiskt ligger lägret så att att det skapas ett mycket lägre lufttryck där då vindarna blåser ner i dalen. Enligt våra guider motsvarade lufttrycket just där som om vi vore ca 500 meter högre upp.
Precis nedanför kammen tar vi rast och Angel frågar vilka som vill gå till toppen och PS och jag tackar ja till erbjudandet. Vi är nu på 5050 möh.
Våra guider Umberto och Angel
Cerro Vallecitos i bakgrunden.
Nu är vi uppe på kammen och 5100 möh och härifrån kan vi se vårt slutmål Cerro Aconcagua 6962 möh vilket PS pekar på:)
Vi fortsätter längs kammen på leden som aldrig tycks ta slut. Det börjar gå lite trögt och flåset bara ökar.
Ner i dalen där vi kom ifrån.
Efter några timmars hårt arbete längs kammen kommer vi fram till toppen. Bara att krypa upp i "skorstenen".
Blick tillbaka på leden samt El Plata 6000 möh.
Summit!
Cerro Aconcagua från Cerro Vallecitos.
Jag är rätt så tagen av höjden och snurrig i huvudet. Flåsar mycket och vi vänder nedåt. Efter några timmar är är vi tillbaka i El Salto, trötta men glada över att ha nått toppen.
Efter ytterligare en natt i El Salto är vår acklimatiseringstur över., Vi knallar ner och packar bilen. Vid en mack skall vi byta fordon och "all" packning lyfts över. Utom mina stavar! När vi kommer fram till Penitentes upptäcks detta och jag blir lovad att återfå dessa i Confluencia som är det första lägret på Aconcagua. Vi sover en natt på ett hotell och nu börjar allvaret, bestigningen av det högsta berget i världen utanför Himalaya.
Fortsättning följer!!
Pergite!
Kommentarer
Postat av: Eivor
THX 4 pix. Fantastiskt underbart, sa spannande.
Postat av: Kenneth
Hejsan Eivor, håll till godo;) det kommer mer.
Pergite!
Trackback
