Swedish Vikings, expedition Denali del 8

Väderleksprognosen var växlande molnighet och vindar på 20 km/t. Vi packade ihop och innan vi stack iväg skullle vi  lämna en "laddning" i glaciärsprickan. Ytterligare två "laddningar" skulle vi plocka upp på vägen ner. I C3 samt C1 fanns dom nedgrävda.
Vi tog farväl av våra Argentinska vänner och påbörjade nedstigningen. Det var skapligt väder inledningsvis men ju närmare vi kom Windy Corner ju mer tilltog vinden och sikten försämrades. Stefan spårade i en del nysnö. På Polo Field kommer vi i ifatt två Kanadensare. Nu är sikten i princip borta och vinden har ökat till snudd på storm. Kanadensarna hänger på oss och vi kommer ner till platån ovanför Motorcycle Hill och är då bara en fjuttig backe  ifrån C3. Problemet är att vi inte ser ett färn och det blåser nu storm. Vi gör ett försök att gå ner och Luke som går först trampar ner i en glaciärspricka men tar sig upp igen. Vänder åter till platån och Todd säger, We have i minor problem, jo det kunde man lugnt säga. Vi börjar sätta upp Luke och Todds tält och det är ett organiserat kaos. Vi vågar inte sätta på yttertältet utan dyker in i innertältet och sätter oss i var sitt hörn med ryggen mot tältduken för att hålla emot vinden som piskar något så för jävligt. 
Så sitter vi i 30 timmar och Todd tycker vi skall tända köket inne i tältet men det tycker inte vi andra. En tillspetsat läge uppstår och det är nära att Luke bara lämnar stället i ren panik. Han tänkte på fullt allvar, i stormen, å ingen sikt, helt sonika knalla nerför Motorcycle hill. Det kanske hade gått bra men han kunde också slagit ihjäl sig i en 20 meter djup glaciärspricka. Detta leder i alla fall till att vi går ut i stormen och får på yttertältet och kan tända köket och dricka/äta för första gången på bra länge. Med yttertältet på blir vårt läge klart bättre. Dagarna går och till slut kommer det ett väderfönster så vi kan ta oss ner till C3. Detta tar en evighet då vi är klart försvagade. Dagen efter är det bra väder och vi fyller på våra depåer. 
Vi gräver upp vår Cache och lämnar C3 den 20/3. Vi får en whiteout efter någon timma man håller oss på leden. Väl i C1 gräver vi upp cachen och fortsätter ner på glaciären. Leden är i kanonskick och vi ser inga sprickor på leden. Vi är så slitna när vi kommer fram till sista backen som leder upp till BC, Heartbreak Hill. Återigen kommer A-lagarna fram å jag tänker så här i efterhand, vi måste varit en syn att se. Två Nissar som stapplar fram och ideligen står och hänger över sina isyxor. Väl framme i BC tar chefen Lisa emot oss och bjuder på dricka. Hon kontaktar vårt flygbolag som hämtar oss och inom en timme sitter vi på planet. När vi går på får vi höra att nästa storm är på väg in och väntas nå BC inom en halvtimma. 
 
 
Touchdown Talkeetna! Så gott att vara där. Vi får ut grejorna ur planet och väger oss. Stefan tappade 16 pannor och jag 14. Först åkte vi bort till Talkeetna Ranger Station för att lämna våra skittunnor. Sedan får vi tag i ett vandrarhem och väl där är det dags för första duschen på 28 dagar. Tittade mig i spegeln och det var ingen vacker syn:) Totalt utmärglad. Efter duschen styrde vi kosan till en restaurang och det blev en smarrig pizza. Det blev en tidig kväll då vi var TRÖTTA:)
 
Dagen efter var det dags för ett ytterligare besök på Talkeetna Ranger Station. Vi fick lämna en liten rapport om vår klättring. 
 
Swedish Vikings!
 
Detta var sista delen i min resebertättelse om vår bestigning av Denali.
 
Tack till Stefan för att du stod vid min sida under klättringen. Du e grym champ!
Tack till min familj som alltid stöttar mig.
Tack till min coach Johan som leder mig rätt med min träning.
Tack till Tord för alla crazy träningspass som du skapade för mig.
Tack till alla er som hejar på mig.
Tack till 2117 of Sweden för klädsupport.
 
Tack till dig som hängt/hänger med i bloggen.
 
Nu har jag gjort 4 st av "Seven Summits"vilket inte är så illa:) Jag har svårt att se att blir fler då det krävs mycket pengar för att genomföra de tre sista, ca 1 miljon. Det känns orealistiskt. 
 
Vilket berg blir det nästa gång? Vet inte då jag fortfarande håller på att smälta det jag varit med om. En sak är dock säker, något blir det i alla fall!:) Så fort det är spikat släpper jag det här i bloggen så håll utkik:)
 
Längre fram kommer jag skriva ett inlägg och jämföra de 4 "Seven Summits" som jag klättrat. 
 
Tack till dig som följer bloggen. Hoppas jag ger dig inspiration. 
 
Pergite!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emma

Världens bästa pappa! Vi är så stolta över dig!

2018-07-31 @ 19:54:16
Postat av: Kenneth

Tack min dotter och tack för du skrev i bloggen:)

Pergite!

2018-08-01 @ 14:13:09
Postat av: Anonym

Hatten av! En imponerande prestation både som förberedelse och på berget! /Johan

2018-08-01 @ 16:49:22
Postat av: Anonym

Härligt att läsa om dina äventyr. Starkt att ni lyckades genomföra beskrivningen och det ska bli kul att läsa vad du hittar på härnäst. Stort grattis.
Magnus

2018-08-02 @ 06:57:49
Postat av: Kenneth

Tack så mycket Johan, var en fantastisk upplevelse på många sätt.
Pergite!

2018-08-02 @ 07:42:21
Postat av: Kenneth

Hej magnus och tack! Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet då livet är fullt av äventyr som bara väntar på en:)
Pergite!

2018-08-02 @ 07:43:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0