Toppattack!
Kröp ur sovsäcken vid ca 23-tiden och försökte få i mig lite mat men det är inte lätt på denna höjden då aptiten är som bortblåst. Lite kex och varm dryck var det som gick ner. Vi satte av mot toppen i pannlampornas sken. Helt stilla ute och ca -15 grader. Tacksamt med månens sken. Vid ca 5300 möh började jag känna av en lätt yrsel, men det var bara att bita ihop och ta ett steg i taget. Riktigt brant sista biten upp mot kraterkanten och glaciärerna som bredde ut sig. efter ca 5 timmar nådde jag mitt delmål Stella Point 5756 möh. Där väntade en stunds vila och vätskeintag. Solen började gå upp och jag började kunna se mig omkring och jag kunde lika gärna ha varit på månen för det såg ut som ett månlandskap. Det går riktigt sakta sista biten mot toppen som är en låååång flack backe. Mellan 20-30 steg är vad jag pallar innan jag måste stanna och flåsa och suga i mig syre för att kunna fortsätta. En timme efter vi lämnat Stella Point får jag syn på mitt mål, skylten som jag sett på så många bilder som betyder att jag nått toppen på Kilimanjaro, Uhuru Peack 5895 möh. Väl där har solen gått upp och utsikten är bedårande. Jordens rundning skymtar i horisonten och glaciärerna är otroligt vackra. I samband med att jag nått mitt mål slappnar jag av och blir ännu mer omtöcknad av höjden och är rätt så duktigt snurrig i huvudet. Efter obligatorisk fotografering sätter vi av neråt och det går inte utan besvär. Är ostadig och känner mig omtöcknad och inser att jag måste ner så fort som möjligt. När jag kommer ner på samma höjd som jag för första gången kände av yrseln släpper den. Efter ca 11 timmar och 12 km upp och ner stapplar jag in i lägret och blir gratulerad av vår kock som omgående får min dunjacka som gåva. Därefter stupar jag in i tältet för ett par timmars vila. Vid 13 tiden lämnar vi vårt toppläger och tar oss ner till vårt sista läger där välbehövlig sömn väntar i Mweka Camp 3100 möh.
